Personlig cancerbehandling kräver samordnade insatser

Varje år får ungefär 65 000 svenskar cancer. Tack vare tidig diagnosticering och bättre behandling överlever de flesta idag, men inte alla. För till exempel bröstcancerpatienter är överlevnaden drygt  80 procent på tio år och 70 procent på 20-25 års sikt. Samtidigt har antalet bröstcancerpatienter ökat trefalt globalt under åren 1980-2010. Hur överlevnadsgraden ska kunna öka och behandlingen göras så skonsam och effektiv som möjligt diskuterades på den första nationella konferensen för personlig cancermedicinering (PCM) i Sverige. Fokus låg på hur man ska få innovationer inom PCM till klinisk användning och validering av infrastrukturer för PCM. Stolt sponsor var SSF som också hade flera medarbetare på plats.

Henrik Grönberg, professor i  cancerepidemiologi vid KI, började med att berätta om att det blir allt billigare att DNA-testa en person. Alla DNA-tester, liksom nya biomarkörer, utgör i sig en grund för förfinade diagnoser där man kan förutse hur en viss patient kommer att svara på en viss behandling, vilket i sin tur är en förutsättning för personlig medicinering eller skräddarsydd behandling.

–          Det som bekymrar mig är att kostnaderna för dessa läkemedel ökar hela tiden och nu utgör en tredjedel av onkologklinikens hela budget, sa Henrik Grönberg.

Åke Borg som är professor i onkologi och patologi i Lund driver ett projekt där man vidareutvecklat forskningen kring biomarkörer för att kunna skräddarsy behandling. Ibland räcker det att operera bort en tumör. Patienten är inte betjänt av att genomgå tuff cellterapi eller strålbehandling. Många cancerpatienter överbehandlas sannolikt idag eftersom överlevnaden ökat – men man kan inte reda ut exakt vilka individer det handlar om. Med skräddarsydd behandling skulle man kunna undvika överbehandling och allvarliga biverkningar, och ändå öka överlevnaden ytterligare. Speciellt viktigt är PCM för val av behandling av återfallspatienter, då ursprungstumören kan ha förändrats på olika sätt vilket innebär att olika typer av läkemedel behövs. Utvecklingen går nu snabbt – de senaste 5-10 åren har vi fått 50-100 nya cancerläkemedel, att jämföra med 3-4 nya läkemedel de 10 åren innan. På konferensen diskuterades också nya tekniker som möjligheten att ta ”flytande biopsi”, där cirkulerande tumör-DNA finns i blodet och visar på tumörförekomst. Nya imagingtekniker utvecklas också som kan bli en god hjälp vid immunterapi.

Tobias Sjöblom, en tidigare SSF-utsedd Framtidens forskningsledare och universitetslektor vid Uppsala universitet talade om behovet gemensamma strukturer, som nationella biobanker, av enklare sätt att kunna få ut högkvalitativ DNA-information och validering baserat på existerande biobanker. Sen gäller det att få nya rön och ny kunskap in på kliniken. Svetlana Bajalica-Lagercrantz, cancerläkare och verksam på KI, menar att det saknas pengar till doktorander, att praktiserande onkologer har för lite tid att följa forskningsresultat och att forskning och klinik måste jobba tajtare. Standardiserade kliniska data saknas, det borde vara en resurs att använda för alla, så att kampen mot cancer kan fortsätta och fler bli botade. Ny diagnostik tar fem till tio år innan den kommer till marknaden, en ny terapi tar femton år, men precisionsmedicin som redan är godkänd kan tillämpas direkt.