DNA väcker många känslor
Vad skulle du känna om du opåkallat fick ett brev som berättade för dig att du har en hög risk att utveckla cancer, och du är nu kallad till undersökning? Så öppnade Patrik Hadenius, chefredaktör för Forskning & Framsteg, vårt gemensamma seminarium i Almedalen. Drygt hälften av deltagarna röstade att de skulle vilja veta, vilket stämmer med den Novus-undersökning SSF låtit göra i samband med seminariet ”Skurk, sjuk eller släkt- vem ska ha ditt DNA”. Flera hundra kom för att lyssna på Kari Stefansson från Island och grundare av Decode som kartlagt islänningarna, Liselott Nielsen Sundberg vid NFC, Nationellt Forensiskt Centrum, och Ann Heberlein, etiker vid Lunds universitet.
Kari Stefansson tycker att samhället har en skyldighet att informera de isländska män och kvinnor som bär på genmutationerna BRCA1 och 2, som kodar för cirka 80 procent risk att utveckla cancer. Kombinationen en liten befolkning, många testade och välbevarade släktträd innebär att exakt vilka individer det handlar om bara är ett klick bort.
-Om någon råkar ut för en olycka på fjället skickar vi ut horder med människor och avsätter stora resurser för att undsätta dem. Vi reglerar trafiken med trafikljus och annat för att minimera olycksrisken. Men vi berättar inte att du kommer att dö i cancer om du inte får vård, cancer går ju faktiskt att förebygga, eller bota, på ett tidigt stadium. Jag förstår det inte, sa Kari Stefansson och avslutade med att han hitintills inte mött en enda cancersjuk och döende person med genförändringen BRAC som inte hade velat veta…
Liselott Nielsen Sundberg, kanslichef vid NFC, berättade dels om lagrummet för polisiärt användande av DNA och dels om ny genteknik. Med den kan man snart, utifrån ett DNA-spår, få en hygglig indikation på ögon-, hud- och hårfärg, ungefärlig fysionomi och varifrån en misstänkt gärningsman härstammar. Tack vare nya metoder blir också tidsbestämning av ett DNA-spår successivt bättre.
-Det är mycket värdefullt i spaningsarbetet att kunna tidsbestämma spåret, sa Liselott Nielsen Sundberg. Det hjälper oss att bestämma när brottet begicks, eller avfärda spåret om vi känner tidpunkten på ett ungefär och kan konstatera att spåret inte lämnades då.
DNA-tekniken erbjuder både sjukvården och polisen goda redskap, men det finns också många etiska frågeställningar och det lyfte Ann Heberlein fram. Ett exempel är det så kallade PKU-registret. Det är ett prov som tas på alla nyfödda i Sverige. Det görs med föräldrarnas samtycke och syftet är att se om barnet bär på en risk att utveckla svåra sjukdomar. Proverna sparas och nu har regeringen tillsatt en utredning som ska titta på möjligheterna att låta polisen få tillgång till registret för att spåra gärningsmän, så som också skedde i samband med jakten på Anna Linds mördare.
-Men vad händer med tilliten i samhället om vi börjar använda information som givits i ett sammanhang för helt andra saker? Det bör man noga tänka igenom, sa Ann Heberlein och här fick hon medhåll av inrikesminister Anders Ygeman, som deltog i panelen.
Anders Ekholm, Institutet för framtidsstudier, och Ann Heberlein hamnade i ett meningsutbyte där Anders Ekholm hävdade att det finns många goda skäl för samhället att ha tillgång till vårt DNA och att lagstiftningen behöver mjukas upp. Kari Stefansson påtalade att det är själva användningen av DNA-registrer som behöver regleras – att informationen kommer att finnas är det ingen tvekan om. Frågan är istället vem, och på vilka premisser, som man ska få tillgång till datat. Ska till exempel försäkringsbolagen få det? Eller arbetsgivare? Polisen? För alla brott eller bara grövre? Diskussionen lär fortsätta!