Hoppa till innehåll
EN In english
Publicerad

Fika på fredagar också i Japan

Nu tar JSPS, Japan Society for the Promotion of Science, emot ansökningar till 2011 års postdoktors-stipendier.
I Sverige samarbetar JSPS med SSF, som har möjlighet att nominera upp till fem sökanden till vistelse i Japan under sex till tolv månader.

Erik Granseth

Bioinformatikern Erik Granseth var JSPS-stipendiat i Japan 2007. Bildens bakgrund är en illustration till Eriks forskningsområde.
Där visas hur membranproteinerna sköter sitt jobb i cellen.

En av de svenska forskare som tagit vara på denna möjlighet är bioinformatikern Erik Granseth. Han är i dag verksam vid CBR, Center for Biomembrane Research i Stockholm. Första hälften av år 2007 tillbringade Erik i Tokyo som gästforskare på det statliga forskningsinstitutet National Institute of Advanced Industrial Science and Technology (AIST), avdelningen Computational Biology Research Center (CBRC).

– Jag hade redan ett stort intresse för japansk kultur (och mat!) och såg möjligheten att bo och jobba i landet som ett tillfälle som jag inte kunde missa.

”Svenska” arbetstider

På flera sätt bryter Eriks erfarenheter av från den gängse bilden av Japan. Hans arbetstider skiljde sig inte från hur han har det hemma, alltså långt ifrån den omtalade japanska traditionen att ta sista tåget hem på kvällen. Erik är morgonpigg och kunde slippa den värsta trängseln i tunnelbanan på morgnarna, och på hans tunnelbanelinjer var det inte så värst trångt ändå. Eftersom Erik hade skrivit en egen forskningsplan blev arbetet på AIST väldigt fritt. Seminarier och gruppmöten var på engelska, så det var inte så svårt att delta i gruppens dagliga verksamhet.

– Vi bioinformatiker sitter mest framför datorskärmen så därför blev lunchen den tid då man socialiserade. Det fanns mängder av restauranger i närheten och alla serverade supergod japansk mat väldigt billigt. En annan utflykt brukade vara till automaterna för att köpa burkkaffe.

Intressant nog hade Eriks grupp fredagsfika, så den traditionen finns inte bara i Sverige. En språkbarriär fanns dock i form av institutionens informationsmöten på japanska, med obligatorisk närvaro. Där behandlades dock mestadels organisatoriska frågor som någon kollega kunde förklara efteråt, till exempel att man inte fick ladda ner piratkopierat material på jobbdatorer.

Utländska gästforskare och studenter är ett allt vanligare inslag på japanska universitet och institutioner, något som behövs för att kunna medverka i forskarsamhället, som är globalt, noterar Erik.

– Jag fördjupade mig i ett projekt som den japanska sidan hade större kunskaper om, men inom bioinformatiken så används samma metoder globalt.

Fortsatta kontakter

Med några års perspektiv ser Erik Granseth tillbaka på ett lyckat halvår i Japan. Han har fortfarande kontakt med sin forskningsgrupp och hans svenska institution CBR har ett nytt samarbete med den japanska sidan.

På jobbet pratade de flesta bra engelska men i samhället i stort var det ovanligt. Erik lärde sig Katakana, det japanska skriftspråk som används för låneord. På så vis gick det ganska lätt att beställa på restauranger. Socialt gick det väldigt bra att bo i Japan och Erik och hans fru fick många nya vänner. Japaner är väldigt sociala och fastän de i allmänhet inte kan så mycket engelska brukar man kunna rita fram en konversation och på något vis göra sig förstådd.

– Vi tog många fina minnen och upplevelser med oss hem och jag är väldigt tacksam för att ha fått möjligheten att bo och forska i ett så fint land som Japan. Förutom detta vann jag också ett större självförtroende eftersom jag fick min första forskningsansökan beviljad.