Ny logik visar vägen i Japan

Efter Korea fortsatte studieresan för Framtidens forskningsledare till Japan. Här finns redan ett etablerat forskningssamarbete kring bionano-teknik, som från Sveriges sida drivs av bl a Agneta Richter Dahlfors, för övrigt en av de första FFL-arna.

Vi började i Koebe, strax utanför Osaka och besökte Riken, ett oberoende, statligt forskningsinstitut. Det är ett av Japans största forskningsinstitut med drygt 3000 forskare under ledning av professor Ryoji Noyori, nobelpristagare i kemi. Riken har flera forskningscentra, i Koebe har man specialiserat sig på utvecklingsbiologi, immunologi, genomisk medicin och avancerad bildbehandling av biodata. Något som känns ganska naturligt eftersom man runt hörnet har tillgång till superdatorn K-computer.

Vassast i världen

Till i somras var K-datorn världens kraftfullaste och den första att nå 10 petaflops (PF), d v s 10 upphöjt till 16 beräkningar per sekund, vilket ganska precis motsvarar den samlade kraften i 100 000 PC. Då fick den se sig slagen av amerikanska Sequoia. Men skillnaderna är mindre än man kan tro eftersom K-datorn enligt japanerna når upp till betydligt högre teoretisk möjlig beräkningskapacitet än Sequoia.

K-dator. Foto: Eva Regårdh.

Tilltalande med K-datorn är att den är helt ägnad det civila samhället. Datorn utför beräkningar inom en mängd områden; livsvetenskapare studerar proteinstrukturers dynamik, andra forskare nya material, energieffektivitet, tsunamis eller klimatförändringar. Industrin hyr också in sig, som olika läkemedelsföretag eller fordonsindustrin som utför avancerade simuleringar.

Immunologi och svenska

Osaka universitet är ett av Japans äldsta universitet, grundat 1838 och sprunget ur ett sjukhus. Universitetet har en stark tradition inom immunologi, numera kompletterat med avancerad kemi och materialforskning. Osaka universitet hyser också Ifrec, (Immunology Frontier Research Center), ett av japanska statens stora forskningssatsningar under senare år.

Här finns också en svensk institution som grundades 1985, för studier av det svenska språket och svensk historia. Vi träffade Saeko Kitada som studerat svenska och Saki Maruchi, som dessutom gått på folkhögskola i södra Dalarna och drömmer om att en dag kunna skaffa en sommarstuga i Sverige och plocka bär.

Framtidsmuseum

Asimo. Foto: Johan Mauritsson.

Miraikan är något så ovanligt, och roligt, som ett museum för framtiden (mirai betyder just framtid på japanska). Det är ett levande museum som speglar vad man på basis av forskningsfronten idag tror om samhällsutvecklingen på tio-femton års sikt. Tillsammans med några skolklasser underhölls vi av Asimo, en humanoidrobot framtagen av Honda, och fick lära oss mer om morgondagens personliga, genbaserade mediciner och hur vi kan komma att transportera, föda och klä oss.

Kreativt labb

Ett riktigt intressant besök var det på Sony Computer Science Laboratories, förkortat Sony CSL, under ledning av den karismatiske Dr Hiroaki Kitano. Labbet grundades 1988 och var i början datacentriskt; det handlade om distribuerade nätverk och operativsystem. Nu handlar det mer om hur vi sömlöst ska kunna interagera med tekniken för att förstärka och förbättra våra liv, naturligtvis gärna i form av produkter och tjänster som kan ge upphov till nya affärer för Sony.

Ett projekt går ut på att smälta samman den reella världen och digitala, i det som brukar kallas AR (Augmented Reality). Men för att göra det på ett bra sätt behöver man veta mer om hjärnan, följaktligen har Sony CSL flera projekt inom kognitiv neurovetenskap.

Rå fisk. Foto: Johan Maurtisson.

Ny logik behövs

Vi var förvånade över att finna denna kreativa, chanstagande forskning vid ett labb i industrins hägn och inte i akademin. Hiroaki Kitano menade att den typ av forskning han uppmuntrar knappast skulle få resurser i den ganska stela struktur som präglar japanska universitet. Ett allmänt intryck i gruppen var att trots att ett grannland som Sydkorea har en lägre nivå på sin grundforskning, så är koreanerna tydligt på väg upp och hungriga, medan Japan står och stampar. Flera japaner som vi pratade med menade att bara de jobbar ännu hårdare, d v s männen, ska det nog ordna sig. Tanken att det kanske inte handlar om ännu fler timmar på kontoret, departementen eller labben, utan om att tänka nytt, våga släppa loss kreativiteten, de unga och kvinnor verkar inte vara förhärskande. Det är synd, för det finns så mycket bra och spännande i Japan.

Flickor i kimono. Foto: Johan Mauritsson.

Text: Eva Regårdh