Nya material – nya möjligheter

Förstå materialen, var naivt entusiastisk och ha ett öppet sinne. På Vinnovas och SSF:s gemensamma konferens Bringing New Materials to Market fick vi lyssna på allt från statssekreterare Eva Lindström till forskare, entreprenörer och MIT-professorn Donald Sadoway. 

–  Sverige går bra, tillväxten är dubbelt så hög som i USA och vi har EU:s lägsta arbetslöshet. Men vi kan inte slå oss till ro. Så inledde Eva Lindström, statssekreterare på Näringsdepartementet, som första talare dagen. 

Eva Lindström fortsatte att prata om behovet av samarbete mellan olika aktörer. Många av de problem vi behöver lösa i samhället är multisektoriella, och kräver lösningar utanför snäva akademiska discipliner och branschtillhörigheter. Regeringens strategiska samverkansprogram fokuserar på fem svenska styrkeområden där uppkopplad industri och nya material är ett.

Att titta in i materiens minsta beståndsdelar och verkligen förstå hur läkemedelsupptag i cellerna fungerar, hur mekanisk stress i flygplansdelar utvecklas, hur molekyler interagerar, eller varifrån färgämnen i arkeologiska fynd kommer, är  några exempel på vad MaxIV utanför Lund kan användas till, berättade Tomas Lundqvist, ansvarig för livsvetenskapsområdet och industriella relationer. Han underströk att MaxIV inte är en forskningsfacilitet, utan en forskningsinfrastruktur, finansierat av flera universitet. MaxIV är världens ljusstarkaste synkrotronljusanläggning, och alldeles i närheten byggs just nu neutronacceleratorn ESS (European Spallation Source).  

–  Man måste förstå hur material verkligen fungerar för att kunna göra bättre material, sa John Womersley, chef för ESS och berättade att neutronstrålning används för att studera alltifrån olika material som cellulosafibrer till molekyler, spinntronik och supraledare.  Danmark och Sverige är värdnationer och betalar också mest av de 1,8 miljarder Euro som det hela kostar.

För att Sverige ska kunna dra full nytta av ESS finansierar SSF ett doktorandprogram för 20 doktorander, utspridda på sex olika universitet. John Womersley pekade speciellt ut proteiner och cellstrukturer som områden med stor kapacitet att bygga ny kunskap.

Bra att vara naiv

Saeid Esmaeilzadeh är doktorn i kemi som grundade Serendipity tillsammans med barndomsvännen Ashkan Pouya. De kan nu titulera sig serieentreprenörer och har framgångsrikt byggt upp Diamorph, Organoclick, Episurf och flera andra företag till ett marknadsvärde på 4 miljarder kronor. Det framgick klart av Saeid och flera andra entreprenörer på plats att deras företag utvecklats helt annorlunda än de trodde från början. Produkterna har tagit andra vägar och hittat nya tillämpningar. Att utveckla nya material kräver snabba utvecklingstider, samtidigt som omgivande teknikutveckling går fort. Mycket förändras och vad som behövs idag kan vara obsolet om några år.

Ställ rätt frågor

Donald Sadoway, professor på MIT, är mannen som ville utveckla ett nytt batteri och tänka på kostnaden från början. Han struntade i alla experter, de har ju ändå inte löst batterifrågan menade han. Istället rekryterade han unga forskare inom olika områden, och vad gäller materialval bestämde sig forskargruppen för att utgå ifrån material som det finns gott om. ”If you want something dirt cheap, make it out of dirt, preferably local dirt”, som han uttryckte sig. Sällsynta jordartsmetaller kommer inte att räcka till om vi ska kunna lagra förnyelsebart i stor skala. Effekten i solceller är inte heller särskilt intressant, det är att enkelt och effektivt kunna lagra energin som behövs, menade

Donald Sadoway. Med inspiration av hur aluminiumsmältverk arbetar har han och hans forskargrupp utvecklat ett batteri som är ungefär 1 kubikdecimeter stort och har en kapacitet på 80Ah till rimlig kostnad, och som kan laddas och återuppladdas om och om igen utan att försämras. Han argumenterade också för att det måste finnas utrymme och finansiering för högriskprojekt. Annars kommer man bara få inkrementella förbättringar och det blir inget ”game changing” av det.