Hoppa till innehåll
EN In english
Publicerad

Nyupptäckt protein styr utvecklingen av muskler

Forskare vid ett av SSF:s strategiska centrum har upptäckt en tidigare helt okänd gen hos däggdjur. Forskningen förklarar varför vi får magrare julskinka på julbordet i år jämfört med för 60 år sedan.

Dagens tamgris utvecklar mer muskler och ansätter mindre fett än dess vilda anfader vildsvinet. Detta beror på det systematiska avelsarbete som bedrivits de senaste 60 åren för att få fram grisar som producerar det magra griskött som konsumenterna efterfrågar idag.

– Detta är förklaringen till att 2009 års julskinka kommer att vara väsentligt magrare än vad 1949 års julskinka var, berättar Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet och ledare för SSF-centrumet: Strategiskt forskningscentrum för funktionell genetik – metabolism och sjukdomar.

– Man kan också säga att dagens gris är mer klimatsmart än sin föregångare eftersom det behövs färre grisar för att producera samma mängd kött.

Kotlettrad från grisar med tydliga skillnader i den relativa fördelningen av muskler och fett. Mutationen i IGF2 genen som slår ut interaktionen med proteinet ZBED6 är den enskilt viktigaste förklaringen till genetiska förändringar i denna egenskap mellan vildsvin och tamsvin. Foto: Ingemar Hansson.
En mutation

Redan för 20 år sedan initierade Leif Andersson ett forskningsprojekt där de korsade vildsvin och tamsvin med målsättningen att påvisa genetiska förändringar mellan tamsvin och vildsvin på molekylär nivå. För drygt fem år sedan upptäckte de en mutation i en DNA-sekvens som reglerar mängden av en specifik tillväxtfaktor, IGF2, i grismuskeln. Grisar som bär denna mutation blir mer muskulösa och mindre feta. Forskarna har nu använt en sofistikerad biokemisk metod för att isolera det specifika protein som binder den DNA-sekvens som är förändrad hos tamgrisen. Proteinet är sedan tidigare helt okänt och forskarna har döpt det till ZBED6. Det finns hos alla däggdjur, men inte hos andra djurarter. Forskningsresultaten publiceras idag i PLoS Biology.

Hoppande gener

Barbara McClintock fick nobelpriset i medicin 1983 för sin upptäckt att det finns ”hoppande gener” i arvsmassan. I den nu publicerade studien kunde forskarna visa att en medlem i samma familj av den typ av ”hoppande gener” som McClintock studerade hos majs hoppade in i arvsmassan hos ett primitivt däggdjur för mer än 150 miljoner år sedan. Genen har sedan blivit ”tämjd” och hoppar inte längre runt i arvsmassan.

Forskarna har visat att ZBED6 inte bara reglerar den tillväxtfaktor som har avgörande betydelse för muskelmassan hos tamgrisen utan den verkar även reglera hundratals om inte tusentals andra gener.

– Våra resultat indikerar att ZBED6 är en av däggdjurscellens dirigenter som reglerar aktiviteten av ett stort antal andra gener. Det ska bli otroligt spännande att fortsätta undersöka funktionen och utreda vilken betydelse den har för uppkomsten av olika sjukdomar hos människan, berättar Leif Andersson.