Satsa på forskningsuniversitet
Omfördela fakultetsanslagen, bygg forskningsuniversitet och satsa mer pengar på forskning. Det är Gunnar Wetterbergs tips för att Sverige ska lyckas som forskningsnation. Den 10 mars talade han på SSF:s seminarium: Forskning som samhällsfaktor.
Efter andra världskriget förändrades villkoren för forskning radikalt. Då blev det klart hur samhället, ekonomin och politiken kan dra nytta av forskning. Framväxten av en stark offentlig sektor spelade sedan en avgörande roll för forskningens utveckling.
– Universiteten byggdes ut och forskningsinstitut kom till, därmed lades grunden för infrastrukturen. Den offentliga sektorn spelade också en viktig roll genom sitt samspel med industrin. Staten gjorde stora beställningar av till exempel telefon- och elnät. Det gynnade forskningsintensiva företag som ASEA och LM Ericsson, säger Gunnar Wetterberg, som på uppdrag av SSF skrivit en rapport om forskningspolitik förr, nu och i framtiden.
Framtidsfrågor
Framtidens viktigaste fråga för ett bättre forskningsklimat är att se över karriärgångar och att skapa tjänster för disputerade forskare, menar Gunnar Wetterberg. Åtminstone när det gäller forskare inom humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner. För naturvetenskap, teknik och medicin finns det något som är ännu viktigare.
– Pengar. Det här är områden som är i behov av riktigt stora pengar för att lyckas.
Gunnar Wetterberg. Foto: Jenny Lundberg.
Frigör resurser
Han föreslår att forskning, tvärtemot den senaste tidens satsningar på regionala högskolor, koncentreras till några större forskningsuniversitet. Det skulle frigöra resurser till större forskningssatsningar.
– Det är viktigt att utbildningen och lärarna vid högskolorna har forskningsanknytning, men det finns inget som hindrar att de har det genom att vara knutna till ett större forskningsuniversitet. Och det finns också sådana inslag i den senaste forskningspropositionen som handlar om en omfördelning av fakultetsanslagen.
– Man borde också se över de statliga myndigheter som har sektorsforskning. Där finns säkert en del resurser att hämta, som i så fall kan föras över till fakulteterna.
Forskningspropositioner kan skada
Gunnar Wetterberg är kritisk till dagens forskningspolitik och ställer frågan om inte forskningspropositionerna vart fjärde år gör mer skada än nytta.
– Det är väldigt svårt att värja sig från tanken att det här lätt blir ett spel för gallerierna med stora förväntningar. Det fördröjer nödvändiga åtgärder och bidrar till en ryckighet i politiken.
Han skulle hellre se att det inrättades ett forskningsdepartement som kan planera långsiktigt för forskningen.
– Som det är nu finns det behov för varje ny regering att hitta något nytt och annorlunda att satsa på. Den nuvarande regeringen satsade till exempel på 20 strategiska områden. Men när man ser närmare på satsningen innehåller den inte så mycket nytt. Man har till exempel valt att satsa tio miljoner på tillväxtforskning. Det är bara fjant. Området är alldeles för brett för att vara strategiskt och det är för lite pengar för att göra någon avgörande skillnad.
Text: Karin Nordin
Mer om seminariet: Forskning som samhällsfaktor