Hoppa till innehåll
EN In english
Publicerad

Spännande forskningssamarbete i spåren av Ingvar Carlsson Award

Pål Stenmark, vid Stockholms universitet, och Fredrik Westerlund, Chalmers forskar båda kring DNA och DNA-strukturer, fast på lite olika sätt.  Båda tilldelades finansiering i SSF:s program Ingvar Carlsson Award (ICA).

–  Samarbetet mellan Pål och mig är en direkt konsekvens av att vi båda fick ICA, säger Fredrik. Under träffarna och ledarskapsutbildningen som ingick i programmet började vi diskutera möjliga forskningsprojekt tillsammans.

Sagt och gjort – nu publicerar de tillsammans i tidskriften Nucleic Acid Research. I artikeln används en metod där DNA-molekyler studeras en och en för att ta reda på hur proteinet Cox binder till DNA. I huvudsak presenteras två slutsatser. Dels bekräftas de förutsägelser som Stenmarks forskargrupp dragit på basis av röntgenkristallografi om hur Cox binder till DNA.  Dessutom visar studien hur ett litet protein kan påverka DNAt och därigenom fullgöra flera reglerande funktioner.

 

Giftigaste giftet

Pål studerar bolutinumtoxin; ett av de farligaste nervgifter som finns, en miljon gånger giftigare än kobrans. I mycket små mängder används det för att behandla över 80 olika sjukdomstillstånd, som till exempel cerebral pares, överaktiv urinblåsa och migrän. Men bolutinumtoxiner är också potentiellt tänkbara för bioterrorism, och därför är det angeläget att utveckla motgift och vaccin, vilket kräver en ingående kunskap om mekanismerna i giftet. För att studera toxinets interaktioner med receptorerna på neuroner använder Pål och hans forskargrupp röntgenkristallografi och många andra metoder.

– Vi genererar också värdefull information om hur vi kan ändra toxinerna för att göra dem till nya eller bättre läkemedel, säger Pål. Vi har nyligen hittat ett sätt att förbättra ett av toxinernas effekt på människor.

 

DNA-molekyl för molekyl

Målet för Fredriks forskning är att utveckla nya metoder för att studera DNA-molekyler en och en. Stort fokus är på att studera DNA i nanokanaler med fluorescensmikroskopi. Applikationerna för dessa studier sträcker sig hela vägen från identifiering av DNA från resistenta bakterier till att förstå DNA-proteininteraktioner.

 

Bilden ovan visar en strukturmodell av hur P2 Cox snurrar upp DNA som en lång spiral

Hämta artikeln här:

Stenmark – Westerlund NAR 2016