Universiteten måste ta ansvar för unga forskare

Huvudorsaken till de unga forskarnas osäkra situation, både vad gäller anställning och finansiering, ligger i hur universiteten eller enskilda fakulteter använder sina statsanslag.

Det skriver Lars Rask, vd för SSF, i Upsala Nya Tidning.

Befordringsreformen, tillsammans med universitetens rätt att själva avgöra hur många professorer de ska ha, har lett till en så stor ökning av antalet forskargrupper att statsanslaget inte räcker för att finansiera mer än mindre delar av universitetslärarnas forskning. Vid flera universitet finns åtskilliga professorer som till och med måste dra in sina egna löner genom forskningsbidrag.

Det stora antalet forskargrupper leder också till att antalet forskningsledare, som söker bidrag, är mycket stort i relation till tillgängliga medel. Vetenskapsrådet, VR, som i stor utsträckning är forskarstyrt, har valt att sprida resurserna på ett stort antal sökande.

Det är då oroande att allt som ofta läsa annonser i Universitetsläraren, där ett universitet lyser ut tolv forskarassistenttjänster och ett annat 20. Även flera externfinansiärer lyser ut forskarassistenttjänster. Detta kan ifrågasättas, eftersom universiteten, inte externfinansiärerna, bör ansvara för dimensioneringen av antalet forskare och forskargrupper.

Enda sättet att få balans i svensk universitetsforskning är att universiteten konsekvent minskar antalet forskargrupper, främst genom att inte återbesätta samtliga professurer eller lektorat som blir lediga. Att försöka bringa ekonomisk balans inom universiteten genom direkta förstärkningar av fakultetsanslagen går inte. När sådana förstärkningar har gjorts, har universiteten använt resursförstärkningen till att rekrytera fler forskare, vilket snarare förvärrat än förbättrat situationen.

Ska man då inte rekrytera unga forskare? Jo, absolut! Unga forskare behövs för att genom sin kreativitet förnya universitetsforskningen samt givetvis för att ersätta äldre forskare. Dock, universiteten ska inte rekrytera fler unga forskare än att de kan ta väl hand om dem och erbjuda en rimlig andel av dem en forskarkarriär.

Detta är ett utdrag ur artikeln i UNT 25/6-2010. Läs hela inlägget.