Forskaren i förarsätet – ledningen i baksätet
Forskaren i förarsätet och universitetsledningen i baksätet
– Universitetens främsta uppgift och ansvar borde vara att rekrytera goda medarbetare och stå för deras finansiering. Men tyvärr fungerar det inte så idag, universitetsledningarna har hamnat i baksätet, och många toppforskare använder universiteten mer som ett hotell. De fixar sin egen finansiering och kör sitt eget race, sa Gunnar Öquist vid ett seminarium som Naturvetarna anordnade på Karolinska Institutet.
Utgångspunkt för seminariet var den KVA-rapport, ”Fostering breakthrough research: A comparative study” ofta kallad Excellensutredningen, som professorerna Gunnar Öquist och Mats Benner skrivit. I rapporten söker de förklara varför Sverige under de senaste tjugo åren haft en svagare utveckling av excellent forskning än andra jämförbara länder.
Gunnar Öquist är professor emeritus i fysiologisk botanik, Umeå universitet, fd ständig sekreterare för Kungl. Vetenskapsakademien. Han har också suttit i SSF:s styrelse och flera beredningsgrupper.
Våra universitet är konglomerat av aktiviteter inom utbildning och forskning, och det har försvagat den högsta kvalitetsmålsättningen, menar Öquist. Den forskningen har istället hamnat hos de externa finansiärerna, som forskningsråden, SSF och andra. Det har inneburit att projektstöd till individer med nyskapande idéer successivt försvagats. Det har också urholkat toppforskarnas lojalitet med sina universitet. Och deras engagemang behövs för att driva universitetsledningen i önskad riktning, mot ökad satsning på kvalitet. När en övervägande del av finansieringen kommer från externa källor blir universitet till sist ett hotell, man hyr ett lab på KI, sa Gunnar Öquist och fick medhåll av Christian Boberger, ordförande för Sveriges unga akademi. Föga förvånade att lojaliteten sviktar då. Christian Boberger efterlyste också ett högre intresse och engagemang för forskningen och återkoppling från det akademiska ledarskapet.
Christian Broberger, ordförande Sveriges unga akademi
Svaga institutionsledningar
Störst brist på akademisk ledning har vi på institutionsnivån där dagens prefekter endast undantagsvis anförtros ett vetenskapligt ansvar för miljöns och ämnesområdets utveckling, sa Gunnar Öquist. Han menade att hela kedjan rektor – dekan – institutionschef måste stärkas för att den akademiska ledningen skall kunna ta ett samlat ansvar för att genom rekrytering och prioritering styra forskningen mot högsta kvalité. Anders Hamsten, KI:s nya rektor, betonade också vikten av ett strategiskt, akademiskt ledarskap. Alla var överens om dels vikten av att ha etablerade karriärvägar för forskare, framförallt för perioden efter postdoc, och dels vikten av att kunna attrahera och behålla svenska och internationella toppforskare. Peter Honeth underströk också att det inte är resurser som saknas, Sverige ligger bland de i världen som satsar mest av sin BNP på forskning. Men Gunnar Öquist framhöll att basfinansieringen av våra svenska universitet är svag i relation till nivån på extern forskning, ungefär hälften/hälften. Om resultatet av ökad basfinansiering blir att man stoppar in ännu fler som måste gå ut och söka externa anslag, ser vi ingen vits att skjuta till mer medel, replikerade Peter Honeth, och passade på att slå ett slag för regeringens förslag om så kallade ”peer reviews” som ett sätt att förstärka kvaliteten.
Text och bild: Eva Regårdh