Mekanistisk modellering av nanopartikel-formuleringar
- Diarienummer
- SM21-0057
- Start- och slutdatum
- 220101-240630
- Beviljat belopp
- 1 060 000 kr
- Förvaltande organisation
- Chalmers University of Technology
- Forskningsområde
- Livsvetenskaperna
Summary
Nanopartiklar som innehåller läkemedel kan administreras intravenöst för att öka mängden läkemedel i injicerbara formuleringar i de fall då läkemedlets löslighet är begränsande, eller för att förändra frisättningen och fördelningen av läkemedlet för att förhindra toxicitet eller förlänga läkemedlets verkningstid. Sådana nyskapande komplexa formuleringar används idag framför allt inom onkologi. För att förenkla utvecklingen av nanopartikel-formuleringar kan fysiologi-baserade biofarmaceutiska modeller (PBBM) användas för att simulera läkemedlets effektivitet in vivo. Sådana modeller används för andra formuleringar, men en PBBM som inkluderar transport av nanopartiklar vore ny. Då modellen baseras på grundläggande fysikaliska principer kan delar av modellen valideras in vitro och modellen kan översättas mellan organismer. Ansökan föreslår finansiering av docent Tobias Gebäck, Matematiska vetenskaper, Chalmers, för att tillbringa två år på 50% vid AstraZeneca för att utveckla och implementera sådana modeller. Ett framgångsrikt projekt skulle ha stort genomslag på utvecklingen av nya nanopartikel-baserade formuleringar, i synnerhet för behandling av tumörer. Det skulle minska mängden nödvändiga djurförsök och möjliggöra studiet av innovativa lösningar som inte kan studeras in vivo. Projektets leverabel är en PBBM för kroppen, inklusive mekanistiska modeller för transport av nanopartiklar, frisättning från nano-partiklar och en modell för solida tumörer, samt numeriska verktyg.
Populärvetenskaplig beskrivning
För vissa läkemedel som injiceras i kroppen sätter lösligheten för läkemedelsmolekylen gränser för hur mycket som kan injiceras. I andra fall vill man styra frisättningen av läkemedlet till vissa delar av kroppen, tex till cancertumörer, eller se till att frisättningen går långsamt så att man aldrig uppnår farliga nivåer av fritt läkemedel. Ett sätt att lösa dessa utmaningar är att injicera små nano-partiklar med läkemedel, endast några hundratusendels millimeter stora, som kan transporteras långt i kroppen innan de börjar släppa ut läkemedlet. Att utveckla sådana avancerade paketeringar av läkemedel, så kallade formuleringar, är utmanande och kräver stor kunskap kring hur partiklarna transporteras i blodkärl och vävnader i kroppen. Detta beror även på partiklarnas storlek och sammansättning, som kan varieras för att få olika egenskaper för läkemedelsformuleringen. Det underlättar då att ta hjälp av matematiska modeller för alla processer som påverkar transporten av nano-partiklarna och frisättningen av läkemedlet. Med sådana modeller kan man i datorn utföra virtuella experiment där man kan prova olika sammansättningar på partiklarna och undersöka effekten på halterna av läkemedel i olika kroppsdelar vid olika tidpunkter. I förlängningen kan man då designa partiklarna för ett visst läkemedel för att uppnå den bästa effekten just där den behövs, t.ex. i en tumör. Det finns redan idag modeller för hur läkemedel fördelas i kroppens vävnader och organ, så kallade fysiologiskt baserade bio-farmakologiska modeller. Dock har dessa modeller tidigare inte använts i kombination med nano-partiklar. Ännu en utmaning är att basera modellerna på grundläggande principer om transport av molekyler och partiklar, istället för att anpassa modellparametrar till experiment. Då kan man omformulera modellen mellan olika organismer (djur och människa) genom att t.ex. lägga in olika storlekar på organ och egenskaper hos vävnader. I förlängningen kan detta göra att modellerna t.o.m. kan individanpassas och ligga till grund för individanpassade behandlingar. I detta projekt skall docent Tobias Gebäck från Institutionen för Matematiska vetenskaper vid Chalmers och Göteborgs Universitet arbeta som gästforskare i två år på AstraZenecas forskningscenter i Mölndal med att utveckla bio-farmakologiska modeller för nano-partiklar, baserade på grundläggande fysikaliska principer. Att utveckla programvara som kan användas för att utföra virtuella experiment hör också till projektet.