Mekanismer vid mitralisklaffsjukdom och plötslig hjärtdöd
- Diarienummer
- FFL24-0173
- Projektledare
- Shahim, Bahira
- Start- och slutdatum
- 250801-300731
- Beviljat belopp
- 15 000 000 kr
- Förvaltande organisation
- Karolinska Institutet
- Forskningsområde
- Livsvetenskaperna
Summary
Mitralisprolaps ses hos 1 av 40 och innebär en utbuktning av vänster kammares hjärtklaff. Detta kan medföra ”klaffläckage” som måste behandlas kirurgiskt, och kan leda till hjärtsvikt, hjärtrytmrubbningar och plötslig hjärtdöd. Fibrosbildning i hjärtat samt “mitral annulus disjunction” (MAD), som innebär onormalt fäste av klaffen i kammarväggen, är riskfaktorer för rytmrubbningar. Projektets övergripande mål är att kartlägga de relativt outforskade mekanismerna till grund för associationen mellan mitralisprolaps och hjärtrytmrubbningar, samt att studera hur denna dödliga association påverkas över tid av mitralisklaffkirurgi. Med hjärt-MR vill vi undersöka om fibrosen kan reverseras och om operation bör ske tidigare än idag för att förhindra irreversibel fibros (mål 1). Vi vill studera över 500 patienter som genomgått kirurgi för att ta reda på om MAD och typ av ingrepp påverkar risken för hjärtrytmrubbningar efter operation (mål 2). Vi kommer analysera upprepade hjärt-MR över 20 års tid avseende MAD och fibros hos en unik patientkohort för att kartlägga utvecklingen över tid (mål 3). Slutligen vill vi studera bortopererade klaffar med avancerad genteknik för att undersöka om förvärvade genförändringar i klaffen kan förklara sjukdomsutvecklingen (mål 4). Resultaten kommer ge ny förståelse för mekanismerna vid mitralisprolaps och kopplingen till hjärtrytmrubbningar, och har direkt relevans för utformningen av en ny typ av individualiserad vård av denna vanliga patientgrupp.
Populärvetenskaplig beskrivning
Mitralisklaffprolaps ses hos 1 av 40 individer och innebär en utbuktning av vänster kammares hjärtklaff. Detta kan medföra ”klaffläckage” som så småningom måste behandlas kirurgiskt. Mitralisprolaps kan över tid leda till hjärtsvikt och livshotande hjärtrytmrubbningar. Fibrosutveckling i hjärtat samt “mitral annulus disjunction” (MAD) som ofta ses vid mitralisklaffprolaps och innebär onormalt fäste av klaffen i kammarväggen, är riskfaktorer för rytmrubbningar. Men det är okänt hur MAD och fibros utvecklas över tid och påverkas av klaffkirurgi, och om förvärvade genetiska förändringar i klaffen kan förklara sjukdomsutvecklingen. Vi vill därför genomföra hjärt-MR-undersökning och hjärtrytmövervakning före och 6 månader efter mitralisklaffingrepp för att undersöka om ärrbildningen i hjärtat kan reverseras och om operation bör ske tidigare än idag för att förhindra irreversibel ärrbildning och farliga rytmrubbningar (mål 1). Vi vill studera över 500 patienter som genomgått klaffingrepp för att ta reda på om MAD påverkar utfallet och om val av kirurgisk teknik är betydelsefullt (mål 2). Vi kommer analysera upprepade hjärt-MR-undersökningar över 20 års tid avseende MAD, fibros och klaffunktion hos en unik kohort av patienter med en bindvävssjukdom där 40% har mitralisprolaps och 46% MAD, för att kartlägga hur MAD och fibros utvecklas över tid (mål 3). Slutligen vill vi studera mitralisklaffar bortopererade pga prolaps med avancerad genteknik för att undersöka hypotesen att förvärvade genetiska förändringar i klaffen kan förklara sjukdomsutvecklingen, vilket nyligen observerats vid aortaklaffsjukdom (mål 4). Resultaten kommer att ge en ny förståelse för mekanismerna till grund för mitralisklaffprolaps och dess koppling till hjärtrytmrubbningar och plötslig hjärtdöd. Kartläggning av denna sjukdomsutveckling är fundamental för att sätta in rätt preventiva åtgärder och välja rätt typ av klaffingrepp vid rätt tidpunkt, och möjliggör individualiserad vård av denna stora patientgrupp.