Gör om forskarnas karriärsystem
Världen skriker efter nyskapande och banbrytande forskning. Sådan forskning har ofta en relativt hög risk, och för att en ung forskare ska våga vara verkligt visionär, krävs längre tjänstetider, bättre startresurser samt ett tydligt akademiskt karriärsystem.
Det skriver Lars Rask, vd Stiftelsen för Strategisk Forskning, och Madelen Nilsson, förbundsordförande Naturvetarna, i en debattartikel i Upsala Nya Tidning.
För att vi i Sverige ska kunna värna om välfärd och sysselsättning i en globaliserad värld, krävs att vi är en högteknologisk kunskapsnation. Stärkta universitet och ett avsevärt bättre system med internationellt konkurrenskraftiga möjligheter för forskare och innovatörer är nödvändigt för att möta konkurrensen från andra länder.
Det krävs en långsiktig resursplan för den statliga forskningen, en ny universitetsorganisation och betydligt bättre villkor för de yngre forskarna, menar författarna.
Långsiktig plan
Till en början bör resursanvändningen i forskningssystemet ses över i sin helhet. Forskningspropositionerna, som i dag kommer en gång per mandatperiod, bör kompletteras med en mer långsiktig, helst blocköverskridande, forskningspolitisk överenskommelse.
Starka, självständiga universitet
Den proposition som regeringen kommer att lägga i mars kommer inte, som Tarchys utredning ville, att föreslå att högskolorna får en ny, mer självständig, juridisk form.
Det handlar i stället om relativt små förändringar inom dagens ramverk, där universiteten är myndigheter. Det är synd att man inte vill gå längre, eftersom självständiga universitet med egna resurser är en nödvändighet på lång sikt.
Villkoren för forskarna
På en internationell arbetsmarknad är det viktigare än någonsin att erbjuda bra villkor för forskare. För att nå detta mål är det sannolikt nödvändigt att reducera det totala antalet forskargrupper i syfte att koncentrera resurserna. Vidare är det orimligt att forskare måste ”självfinansiera” sig själva genom att dra in anslag till sin lön via externa anslag. Tjänsterna bör vara finansierade av universitetens basanslag.
Ett svenskt problemområde är utan tvekan de yngre forskarnas situation vid universiteten, fortsätter Lars Rask och Madelen Nilsson. Först och främst är fyra år en alltför kort tid för en forskarassistenttjänst. Världen skriker efter nyskapande och banbrytande forskning. Sådan forskning har ofta en relativt hög risk, och för att en ung forskare ska våga vara verkligt visionär, krävs längre tjänstetider, bättre startresurser samt ett tydligt akademiskt karriärsystem.