Konstgjord livmoder snart inte science fiction längre

Konstgjord livmoder är snart inte science fiction längre

Om din make/maka dog i en bilolycka imorgon – skulle du då vilja skapa en ny likadan person? Tekniken finns snart här, men frågan är om vi vill ha det forskarna vid Almedalens forskningsscen ville erbjuda oss under seminariet Människa 2.0.

Tänk dig en sal fylld med inkubatorer i glas. Där, i dessa konstgjorda livmödrar i rad på rad, ligger fostren och växer till sig. Nyss var det en scen ur filmen Matrix som speglade ett samhälle långt in i framtiden som ingen ville ha. Idag är det en ny bild av hur graviditeter snart kan se ut i realiteten. Både mamman och pappan står böjda över inkubatorn, båda med lika stora möjligheter att skapa banden till sitt barn och att verkligen se det växa och röra sig, dag för dag. Mamman och pappan förresten, det kan lika gärna vara mamman och mamman eller pappan och pappan.

Aarathi Prasad, genetiker och författare, beskrev detta som den värld vi redan lever i. Med exempel från djurvärlden visade hon att insekter, ödlor och hajar inte behöver någon hane för att klara av reproduktionen. Snart är detta möjligt även för människor.

– Vi måste börja ifrågasätta vad en förälder är och vår definition av fertilitet, sa hon.

Inte naturligt

Den bok hon skrivit på ämnet, Like a virgin, har fått mycket uppmärksamhet.

– Konservativa människor hatar den förstås. De säger att ett sådant föräldraskap inte är naturligt. Men det är inte pacemakers eller glasögon heller, sa hon under seminariet.

Vill du bli 200 år gammal? Skulle du kunna tänka dig att skaffa ett barn genom att använda en artificiell livmoder? Publiken fick ta ställning till många stora frågor.

Komplicerat

Outi Hovatta, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet, skulle dock vara nöjd, åtminstone just nu, om vården bara kunde se till att använda tekniken för att rädda de barn som dör tidigt i fosterutvecklingen.

– Det borde idag vara tekniskt möjligt att rädda barn ända från vecka 15 i graviditeten. Men det här är mycket komplicerat, så det är bättre att använda surrogatmödrar, sade hon som kommentar på Aarathi Prasads anförande.

Nya organ

Outi Hovatta ser stora möjligheter att förbättra hälsa och bota sjukdom med hjälp av de stamceller som ursprungligen tagits fram från embryon. En möjlighet som redan är väl utvecklad är till exempel att ersätta celler i ögat som gått förlorade vid sjukdom och som förorsakar dålig syn. En annan att skapa dopaminproducerande celler för Parkinsons sjukdom. Genom att använda pluripotenta stamceller kan det snart vara möjligt att skapa hela organ.

 

Robot av celler

Shoji Takeuchi, forskare vid Tokyo universitet, arbetar också med att skapa konstgjorda organ. Hans mål är att så småningom kunna skapa en robot, helt gjord av mänskliga celler. Han har tagit sig an organbygget från ett ingenjörsmässigt perspektiv och har tagit fram en metod där celler odlas på en form. Formen är utformad på ett sådant sätt att cellerna sedan kan växa inåt och bilda en tredimensionell struktur.

Shoji Takeuchi har också skapat konstgjorda bukspottkörtelceller. När forskarna sprutat in dem i en mus har betacellerna börjat producera insulin, vilket tyder på att de faktiskt fungerar.

Industriellt skapande

Han har inte märkt av några etiska invändningar till hans teknik i Japan, något som han själv tror beror på att han inte kommit tillräckligt långt i forskningen. Panelen och publiken vid Almedalens forskningsscen hade däremot en hel del funderingar över etiken som kringgärdar den här typen av forskning.

– Vad är rimligt, kan man göra barnaskapandet industriellt, frågade Emma Spak, ordförande i Sveriges Yngre Läkares Förening, SYLF.

– Ju äldre jag blir desto mer har jag insett hur svårt det är att förstå vad en patient vill, menade Eric Wahlberg, affärsområdeschef Hälso- och sjukvård, Praktikertjänst.

Thorbjörn Larsson, vd Vårdalstiftelsen, ville ha in perspektivet människosyn och önskade att forskare från andra discipliner skulle delta mer i debatten.

– Vetenskapen kan hjälpa oss till fantastiska saker, men ibland måste man avstå. Är det önskvärt med ett samhälle med bara felfria människor? frågade han.

Text och bild: Karin Nordin
Filmer: Annika Widebeck