Många likheter mellan höns och människor
Analyser av generna hos stora och snabbväxande hönor respektive små och långsamväxande kan i framtiden få stor betydelse för forskningen kring folksjukdomar som fetma och diabetes.
– Även om höns och människor inte ser riktigt likadana ut utanpå så är genuppsättningarna ganska så lika, säger Örjan Carlborg, professor i beräkningsbaserad genetik på Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i Ultuna till Vetenskapsradion i Sveriges Radio.
Husdjursgenetikerna på SLU samarbetar sen länge med kollegor på Virginia Tech-universitetet i Blacksburg, USA, framförallt med Paul Siegel som redan 1957 började avla höns så att de skulle bli så stora respektive så små som möjligt. Nu är de snabbväxande hönorna tolv gånger större än de långsamväxande vid åtta veckors ålder.
Korsa små med stora
På 1990-talet kom dåvarande SLU-professorn Leif Andersson, molekylär genetiker, överens med Paul Siegel att korsa de två linjerna för att se vilka gener som kunde förklara storleksskillnaderna.
När SLU-forskare började undersöka samspelet mellan olika gener framkom det till exempel att en gen kunde förklara ungefär en fjärdedel av skillnaden i storlek.
– Nu kan vi bättre undersöka vilka av generna som påverkar medicinskt intressanta egenskaper som aptit, fetma och immunförsvar. Det kan ge oss ny kunskap, som i förlängningen kan leda till bättre läkemedel mot våra folksjukdomar, berättar Örjan Carlborg.
Både Örjan Carlborg och Leif Andersson har finansierats från SSF.