Strukturanpassat RNA kan hämma cancer

En organism, och varje cell i den, är en dynamisk enhet. För att organismen ska fungera behöver cellerna reagera på omgivande miljö, det kan till exempel vara en bakterieinfektion eller ett temperaturskifte. Det kan också handla om en anpassning till förändringar i fosterlivet, när organismen växer från ägg till människa. Hur cellerna koordinerar dessa förändringar är en av de stora frågor som Katja Petzold och hennes forskargrupp vid Karolinska Institutet försöker svara på. 

I en artikel i tidskriften Nature rapporterar de nu att de funnit hur korta RNA-molekyler, mikroRNA eller miRNA,  styr produktionen av proteiner i cellen. Den här upptäckten öppnar för helt nya behandlingar av cancer, eftersom det visat sig en vis typ av RNA-molekyl som är involverat vid cancer kan påverka sin grad av aktivitet genom att förändra sin struktur. Med ett läkemedel som kan styra denna aktivitet på ett önskvärt sätt skulle cancercellerna kunna förhindras. Mer specifikt är det mikroRNA-molekylen miR-34a som spelar en viktig roll i utvecklingen av cancer genom att indirekt påverka aktiviteten hos proteinet p53, som man vet förhindrar cancerbildning.

Det är känt sedan tidigare att mikroRNA är viktiga för att kontrollera cellerna. Ett miRNA angriper ett budbärar-RNA (mRNA) för att styra produktion av ett visst protein. Men man har inte förstått exakt hur miRNA kontrollerar olika mRNA.

–          Som många livsprocesser är det komplext. I det här fallet tror jag att komplexiteten beror på miRNAs förmåga att strukturanpassa sin cellulära funktion beroende på fysiologiska förhållanden i miljön, säger Katja Petzold.

Att studera högupplösta biologiska strukturer för att förstå mekanismerna bakom är svårt. Hitintills har man gjort det mestadels in vitro, alltså i labbmiljö. Det når en bit men inte hela vägen; vi behöver överbrygga klyftan mellan strukturbiologi och molekylärbiologi, menar Katja Petzold. Därför utvecklar hon metoder för att studera RNAs struktur och dynamik in vivo. För närvarande är det endast möjligt med kärnmagnetisk resonans (NMR) som då används för att studera RNA-strukturer i cellen med hög upplösning.

Här kan du läsa artikeln i Nature

Och nedan finns en artikel i ”Onkologi i Sverige”